Du gör mig så berörd där du står med dom stora och ängsliga ögonen.
Ögonfransarna fladdrar så försiktigt och någon tår tycks glittra där.
Hela din kropp vibrerar och du försöker att stå så stilla, så stilla det går.

Lilla du känner dig inte hemma någonstans trots du nya kläder har fått.
Allt är så stort och uppfattas så helt fel av din lilla förskrämda själ.
Försiktigt så åker tummen in i munnen för att få lite känd trygghet.

Lugnet har för alltid blåst bort för detta lilla och ömsinta barn.
Vill så gärna att du och alla andra får tillbaka tron på Er själva.
Stöd, värme och massor av tillit, läker dom flesta små och sårade hjärtan!

© Ann-Britt Berglund