som glasformation sprungen
ur blixtens nedslag i sand
unik
vacker, färg och form
ingen den andra lik

du säger att du förstår
jag ser
som du försöker
famlar, letar, ömsom kysser ömsom förnedrar

det är din natur

människa,

så obestämd, i sin form


du säger jag aldrig var vackrare än
då
dina sandkorn mötte mina
sammansmälta
i ett annat nedslag

*

människa, som jag
alltid skulle
älska,