Jag har funderat på allt detta med kärlek
skulle livet kanske inte vara enklare utan?
(Nu säger en massa emot,men lyssna)

Man blir kär,så oerhört kär
man blir en helt annan person.
Men det värsta är att man
överlämnar allt hos sin älskade.

Hjärtat,själen,känslorna och nästan sig själv
men varför gör vi så?
Om man vet,man vet att hon/han
kan få en att falla och dö.

För hon/han kan klösa i hjärtat och döda känslorna
och samtidigt få tårarna att rinna.
Så egentligen varför gör vi så mot oss själva?
jo för vi är riktigt dumma.

”Kärleken är blind”
är det inte så man brukar säga?
Men så kommer det ALLTID att vara
att vi överlämnar oss själva till sin älskade.

För vem kan rå för känslor och kärlek?
men vissa de har riktigt tur.
Deras hjärta klöser ingen
de får behålla hjärtat fint och bevarat.

Och det,det är RIKTIGT kärlek.