vitaste vita
~
solen strålar
kalfjällets oändliga vidd
landar mjukt
vitaste vita

*

månljuset Den natten

*

fast mera grå;
din ansiktsfärg
då du stod med telefonluren
hängande i handen..

när jag trodde allt hade blivit svart

men hon levde

*

med en blandning av rödaste rött;
- PAAAAPPAAAAH!! jag sitter fast i snöskoveln, kunde inte låta bli att slicka, begäret tog över hand. fast jag
visste. jag visste ju egentligen

snön färgas röd innan pappa kommer

*

som av en händelse börjar jag tänka
på åskväder där blixtar lyser upp hela
himlen och du håller mig tätt tätt intill
där vi står på balkongen, helt orädda,
fascinerade, upprymda. tar du min hand
säger kom. lägger mig ner. och älskar mig
som aldrig förr. eller senare

*

snöknarret under skorna en iskall natt på väg hem från dans på folkets hus, snöflingorna är stora som
lapphandskar. det är egentligen för kallt för att snöa. det snöar ändå. gatlyktan blinkar oregelbundet

*

jag klär mig i oskuldens färger
så du inte ska se allt mitt svarta