Jag ser en äng en äng full av blommor, olika färger olika former.
Men någon lyser mer än andra, den fångar mig.


Någon går ur samhällets normer, formar sig själv efter behag.
Hon står lika stadigt i jorden som en fura.


Bladen lyser i ljuset som en rubin, ändrar färg när daggens fukt reflekterar solens strålar.
Den är späd men stark, varje tagg utom några få har rundats av och är nu lika len som en baby kind.


Den strävar sig upp för att nå den sista ljusstrimman innan solnedgången.
Snart är hösten här och bladen tappar sin gnista och en och en dom dalar ner.


Till vinterns sömn är där, ingen vet att under snön det sover en blomma stark och späd.
Våren kommer smygande och jorden ändrar färg när alla små blommor vill upp för att andas.


Vår lilla blomma sträcker på sig och vajar för vinden den är större och vackrare och vid sin sida finns det en till.
Lika starka och stolta men ödemjukt dom nu vajar för vinden.


Kanske en dag någon där går och tänker -"Jag ser några som lyser mer än andra."


© 2012 av Ann-Britt & Lynx63

Tack Lynx63/ kram