Regnvått överallt och vätan vill liksom bita sig fast vid mitt ofullbordade verk

Önskan är såsom från kardborren, om en evig beröring

Tårar i samfund kom att blöta ned min ofullbordade skapelse ett Ogestaltat partitur

Sol i vardandet kom att förlösa regnbågar,
bilda färgband mellan oss

Porlande ögon så milda
likt en befrielse

Som jag en gång är mitt ofullbordade verk,
vad månne bliva av dig eller mig?

Närbesläktat är vi som ett ensamt barfotabarn
som föds i dagens allra första gryning

Tillblivelsen är och förblir ständigt ett mysterium,
hur det i realiteten går till


© Ann-Britt Berglund