Det var det du skulle gjort men aldrig gjorde
vägen du skull gå men inte gick
allt du ville säga men aldrig talade om
allt det jag kunde läsa i din blick

Dina händer, hur det flöt ovanpå frågorna
dessa du ställde med hela din kropp
och himlens skyar din tillit bar
och solen sken av ditt hopp

och jag som gick den där vägen
du aldrig följd med mig på
som vågade ställa orden högt
som sa, nu är tid att gå

jag bjuder dig famn att stillas vid
ett par fötter på väg utmed dina
svar på det lilla som fattas dig
jag förlåter dig, du vackra fina.