Jag är glad och positiv, och trivs med folk, när tillfället bjuder till.
Skrattar och stojar, och lever verkligen ut, i dom rätta sällskapen.
Känner att jag uppskattas så, för min egen, personliga mänsklighet.
Inga falska skådespel från någon, av påklistrade miner och skratt.

Visst kan det ibland kännas skönt att vara den tysta betraktaren.
Bara sitta tyst i sitt eget lilla hörn, och kunna insupa atmosfären.
Registrera människornas olika scener, en helt vanlig vardagskväll.
Lyssna och lära, plus att kunna sålla vetet, från sina fullbordade ax.

Kanske bara sitta, på en varm mossig skogsstubbe, och filosofera.
Insupa sommarens alla olika dofter, och njuta av stillhetens tystnad.
Känna lukter från gran, kåda, skogsmull, och myrtens speciella doft.
Se hur fiskarna bildar små ringar, på skogstjärnens lilla vattenspegel.

Värdesätter sina bästa vänner, och helt enkelt bara vara rädd, om allt.
Njuter av glädjens alla olika skepnader, i livets framtida scenerier.
Känna sig tillfredställd, oavsett om man är ensam, eller i stora sällskap.
Enbart äkta och sann livsglädje, kan sprida sig som ringar på vatten.

© Ann-Britt Berglund