Viskar gör dagen och natten är tyst
och jag undrar om när jag ska få tala
när sjunger granen och visslar himlen
och när vågar haven sin skala

säg mig när står orden högt i ljus
när vågar man tala i sitt hus

dina fingrar söker strängar men alltigenom tyst
och det jag ville tala om tystade du med en kyss

räck mig pensel och låt mig teckna ord i en himmel
noterna från en gisten maratall
den där tysta timmen innan fåglar sjunger
och ditt som får mig på fall

och sedan innan morgon kommer
låt mig tala fritt
att du är hjärtat som får blodet att rusa
du som är livet mitt

säg aldrig att orden inte kan sväva
får vårt att rusa högt
för du är mannen i mitt liv
den vackraste jag någonsin mött.