jag ser i alla fall ännu så länge
syns jag? jag är inte säker på det numera. kanske är jag mest som tapetvåder, likt sinnesslöa rubbningar. osynlig. inkompetens. urlakad. borstad in under mattfransarnas evinnerliga gnyende väsen tokig har jag blivit trots allt. väsenskild från unga år. vis av skadorna tejpar jag igen käften. man kan ju bli intagen för mindre. betagen av överläkares tro och av diagnosers rätt att döma. fördömd till ålderdom och slentrian. kanske är jag mest bitter. som mörk choklad. nästan att jag längtar efter att få frossa i oförrätter. som rättar till mig. bister är jag inte, mest slö. och klädd i tvångströjan från mina storhetsdagar på psyket.
syns jag? jag tror faktiskt inte det.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Lili Samuelsson
Läst 214 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2012-08-13 11:14
|
Nästa text
Föregående Lili Samuelsson |