hennes mungipor skevade, men hon log. ansträngt och mycket. tordes hon inget annat. hon var glad som en lax, en trudelutt som sockervadd och choklad. stel och inåtvänd. det spirade ingenting någonstans inom henne. det var sorg i henne.

hon log för att alla förväntade sig att hon skulle le.
och ju mer hon log desto ensammare blev hon.