Det var ett tag sedan jag färdades
någon längre bit än den hem till dig
men resan dit var en miljarder år
och jag var gammal då du mötte mig

Jag hade flaggan i topp som rädda ofta har
man vill poängtera sig själv i bland
men du halade flaggstången ren
och skrattade då du tog min hand

Jag försökte få dig att känna regnen
hur kylan kröp under min hud
men du var alltid högre än så
ibland trodde jag att du var gud

Nu så tänder vi våra ljus på vårt köksbord
ibland sjunger vi sånger som vi gjorde då
tiden har kanske fortsatt men
vi är samman och så ska vi gå

Här är smältande dag och gröna vidunder
små sagor som ryms i en hand
man behöver inte så mycket mer
när man vandrar i kärlekens land




It's been a while since I journeyed
no longer than the distance to you
but the journey was one billion years
and I was alone and blue

I had the flag on top
scared of losing my pride
but you pulled the flagpole clean
and laughed when joining my ride

I tried to make you feel the rain
how cold crept under my skin
but you were always higher than that
to the point I don´t know were to begin

Now, as we light our candles on our kitchen table
Sometimes we sing songs as we did then
time, it may be continued
how will know vere love does end

Here are melting days and green monsters
small stories that fit in a hand
we do not need so much more
on us our love will land