och regnet smattrar mot mitt tillfälliga tak mina tankar är ostörda, svävande och stilla på samma gång

de kala grenarna kantar vägen. löven har för länge sedan fallit och sällat sig till kretsloppets vilda båge. mitt vänstra ben marscherar lätt i takt med det högra utan att jag tänker en endaste tanke på det

det är som att jag alltid kunnat gå så, här i regn. 
tänka tankar på livet och ingenting mer än så betyder det