Jag vet att dö en smula

var dag som slinker förbi

jag vet när orosmolnen nalkas mig

och när allt känns förbi

jag vet att skratta de vindar

som kittlar mig så stort

och att småkittelvindarna drar förbi

alldeles för fort

av det onda jag fått min beskärda del

och av dagar som mist sitt ljus

ändå måste jag säga

det finns gott om skratt i mitt hus

jag vet inga andra tofflor att bära

än de som jag får skoskav i

men så är livet där jag satt rot

vem vet kanske tid tar sig förbi

då vill jag önska för er alla ungar

hav himmelsblått

alla de vackraste timmarna ni ännu inte har fått

mig gör det detsamma, jag har vadat upp till min mitt

vi behöver endast förmågan

att våga andas fritt.