Skrämmande

Avvaktande

Vilsam

Tystnadens vind byter riktning snabbt idag
Blåser upp till orkan
och skakar själens krona

Orden faller likt träd,
osäkra på sin egen existens,
i en skog där ingen lyssnar

För betraktande förändrar
kollapsar vågmönstrets dualitet
Det verkar bo en ångest där,
innan betraktandet...

Denna dikt finns inte,
inte än
kanske aldrig
Men någon gång kommer den
aldrig att finnas mer

Därför samlar sig orden
i hopp om existens
om än för en kort tid


ifall