Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ögonstenarna



Ögonstenarna irrar likt brinnande fjärilar
efter bortglömda mönster
kring trädgårdsgrindens rost

Fallna ur sina balsamerade omloppsbanor
söker de döda himlakropparnas stoft
en ursprunglig led -

alltid utanför mellanrummet
av ett nu och ett nu

 

 

 


Fri vers av Almagrundet
Läst 290 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-16 01:32



Bookmark and Share

  Burn
Fastnar verkligen för "trädgårdgrindens rost" i första stycket. För mig blir det en centrerande punkt för det som sker i de raderna.

"balsamerade omloppsbanor"...heh, härlig formulering! Och att de faller ur dem, det är nästan som att de bryter med sin egen döds stelhet, och att de sedan söker "en ursprunglig led", det är riktigt bra, där vänds de två första raderna i det stycket mot något oväntat och fördolt.

Så kommer de två slutraderna, som det apex som leden för mot, med fantastiskt innehåll. Tycker oerhört mycket om de raderna! Där kan jag stanna länge. Det som finns att se, att undersöka, att nå där, det är gränslöst. Sedan är det väldigt intressant med "utanför mellanrummet", att det är just utanför det. Det fick mig att tänka till, det vidgade bilden.

Det är ett otroligt djup som går att finna i denna text. Mycket fint.



2012-11-06
  > Nästa text
< Föregående

Almagrundet
Almagrundet