godheten står utanför världsrummet som inte medger tröst
eller lyckliga slut
skönheten vi begär byter frekvens, och undkommer vår förljugna hängivenhet
världens svarssmak är fadd som från den egna munnen -universum förblir stängt

för vi frågar bara efter oss själva, våra egna lyckliga slut, en sanning för oss

inte för någon annan, någon med mindre signifikans, värdighet; någon besudlad, smutsig, förnedrad, ensam och utan tillhörighet; någon av alla de små människorna
som slagit sig på de hårda murarna
i rummet som omger

"för att transcendera skadan, tiden, rummet
krävs ett enda ögonblicks total uppmärksamhet på någon annan", säger hon
"då öppnas porten utifrån"