läser om solstorm och förundras
magnetiserar mig och fuktar läpparna
med gårdagens vin och tänker;
om detta är det som är så vill jag vara
springer i regn och låter gråten släppas
sakta nedför kinderna som pärlor längs kroppen
i det blöta ser ändå ingen skillnaden
låter längtan komma mellan

galet, vrider tiden runt min hals
snurrar etthundraåttio
skinnet håller andan

vet ännu inte hur man stillar sig och tid
är bara en vandring mellan polerna