jag läser om solstorm och förundras
och magnetiserar mig, och fuktar
mina läppar med gårdagens vin och tänker

att om detta är det som är så vill jag vara

jag springer i regn och låter gråten
släppas sakta nedför kinderna
och i det blöta ser ändå ingen skillnaden
och låter längtan komma mellan

och så utan varning känner jag
havet i kraft i fält
all tid

men jag vet ännu inte hur man stillar sig
och tid är bara en vandring mellan polerna