äh, lipsillar kan ställa sig i hörnet och det där vi sa om att man duger som man är, den som visar sin svaghet är stark och att storleken inte har någon betydelse, det är ljug vet du. och skammen. en medfödd hjälp. så fan heller, vilket hån, tänker jag när den stjälper mig in i tårar och slag mot den egna kroppen och det där andra som lever så litet i skymundan i kroppen. kroppen tål det nog. värre är det med det där andra. hennes litenhet syns i de bloss som släcks alltför snabbt.