Galet föll gammelgäddan in, upp i snömodden jagade hon

men fångade bara uddanglömda stjärnor som höjden lämnat

ifrån sig i en anda av förnyelse.

Så bröt isen upp i taggiga sagor för dem som inte hör,

bara ser hur nätter tar andetagen, ett efter ett.

Och så andades hon ut, fylld av himlen i magen och lät

hjärtat sitt och tröttkroppen komma till ro i det djupa.