Tankarna på dig under ännu en sömnlös natt 
                                       är som skärvor av glas

och det finns bara en tanke utöver detta;

innan koltrastarna börjar sjunga
                               måste allt synligt splitter vara utplockat


(den förbannade sången fransar upp mina fingertoppar)



Imorgon ska jag än en gång se dem ligga där;

så lite flisor
          ur så mycket skev smärta


De grå nyanserna har tydligen ett Pi(tal) 
                           där du aldrig kunde vara


Och jag plockar upp dem försiktigt
                 ur svart torkat blod

fortsätter på mitt arbete
               på att färdigställa mosaikbitarna