vilande under vintern

har jag frö

jag har lust till levnad

och därsom tö

hittar sin väg till värme

vet jag att jag kommer närmre.

Kan vara en visa sällsamt sjungen

ett klingande i björk och gran

jag antar att när jag lärt mig lyssna till vår

av ljuden jag blir mera van

i solen jag hittar min värme under hud

jag gömmer min nakenhet där

jag önskar jag vågade visa mig

för sommaren

precis som jag är

med rosor som slår ut på kind

och som hallonbusken full av bär

mogen av sötma, mättad

men jag står skymt i skugga

jag antar det är min lättnad

du, du ser mig i mitt gömsle

du skrattar lite åt det jag är

men vet du det gör

alls ingenting för

du är mitt hjärtans kär.