styrkt av stålet i ryggraden
vissheten allt ordnar sig
och se i väntan
därför skär jag inte
kapar istället stora stycken
tuggar skrattar samtidigt
är man född norr om så är man
jäser maskrosvin
i skjulet bakom
klart till midsommar att tryckas ner
med Björn och Sigberg
goda grannar som lutar djupt
där bak
faller lätt i sömn
firandet varar kortare så
slipper sitta skruvad
i ensamhetens förkastlighet
sen, inlindad i blomster
träder jag fram
in på bara stålet vrålar jag
norr om ingenstans hör ingen och ingen ser