En ångest som dunkar, river, skriker
Ta en tablett, kanske en till, bara en till
Väntrum som skriker ensamhet och smuts
En klocka som alldeles för sakta tickar,
Tickar, tickar, tickar tills domen läggs
Och tysta, trasiga människor som väntar

Psykakuter, mottagningar och ensamhet
Ännu ett år, ännu fler mediciner, ännu fler ärr
Hur länge har sjukdomar förtärt mig,
Hur länge orkar människor runt mig stanna?
Inte länge, inte länge kvar alls
Trots allt har jag försökt lämna dem förr

Ärliga, förödande ord om min otillräcklighet
Jag bryr mig inte, bryr mig inte, bryr mig inte sa du
Du stannar kvar i världen,
Men aldrig för min skull, inte för mig
Ändå säger du att du älskar, älskar, älskar mig
Jag är så långt ifrån hel nu

Sjukdomar som inte går att springa ifrån
En stor, full dosett för att orka, orka leva
En känsla av att om jag faller ner nu,
Kommer jag aldrig resa mig igen
Vet du hur nära, hur nära du är att förlora mig?
Och inga mediciner i världen kan rädda mig då