Jamen hallå, är inte det en vacker tavla: du och jag på sängen där, dina kattsvarta sammetsbrallor (med två vita stråna från min halsduk) över tigerfåtöljen intill. Vi kysser varandra mest för att öva.
Här ligger vi: två par långa ben intrasslade i varandra, din stukade, solblekta NY-keps på köksbordet. Min doft, min andning i dina rum. Kysser som nybörjare. Kysser och kommer ihåg. Försöker att inte längta alltför mycket.
Du har inte rakat dig och jag tycker om att det gör ont på fingertopparna när de följer dina raspiga kindben runt.
Övningskyssarna… alltså, hallå. Kan vi bara för en sekund stanna upp och tänka rationellt. För du vet det och jag vet det, att bakom dörren där telefonkatalogstjocka DN Söndag fortfarande ligger stum och dubbelvikt står det andra män, pojkar och killar och väntar i trapphuset som doftar morgon i stan, rostat bröd, reklamradioväckning och duschtvål. Kön bakom övningskyssarparet i sängen växer och växer och v---
Så jag (eller vill jag bara tro att det är du) håller en hand för min mun, den andra för fönstret.
Övningskyssar; mjuka läppar, inte pressade. Halvöppet. Som mina kalsonger brukade vara, som din hand också brukade vara.
Hm – såhär kan vi ju ligga, ben kring ben, bältesspänne mot bältespänne som glider och gnider nickelgnistror. Inte så dumt, överkastkramar. Om du bara vill mysa en stund, ok för mig. Ingen fara, jag ställer upp på dig om du finns där för mig, inga problem. Bara mysa. Övningskysser varandra för att hålla tungorna i träning och jag skär mig på din tunga, vass som den har blivit av alla bitande kommentarer, alla ”vi hörs” och alla ”kanske” du förvarar där.
Med lite harmlöst gos borde det inte bli några problem. Vi skulle ju träffa andra, sa vi. Och det gör vi, åtminstone säger vi att vi gör det.
Jag frågar hur det är, jag tror inte du trivs i den här situationen. Javisst, en älskare en dirty weekend, inga problem – ska väl jag skita i för jag håller på likadant i alla fall förut.
Men när det är över och han har gått…då blir din vecka en rad kalenderdagar med tv-soffor, mikromiddagar med mat för vaniljvodkatankade Vegascowboys som aldrig dansade in i mitt vardagsrum och ensamma människors inofficiella tävling i den roligaste mobilsignalen mellan levande och liv. Dagar på rad, oklottrade och obehagliga, ett hinder i tid och rum för en gigolo som du och den där gigoloblicken, tusen casinokvällars svarta marker på Rivieran.
En hand på axeln, en hand på höften och stuffstuffstuff.
Du kysser din armbåge, du kysser din avbild. Jag vet att du gillar spegeln, stora spegeln i hallen med stora vita ramarna; omsorgsfullt diamantskuren passe-partout kring din Calvin Klein-kropp.
In i badrummet: snölykteskenet, obarmhärtigt badrumsljus som pratar högt om den tunna, nästan veckade huden under dina ögon och armén av produkter du använder för att hålla den stungen, inuti och utanpå. Din yoga och gröna te för syns skull.
Och du fattar inte varför alla små kids springer efter rikemanssönerna med hundratusenklockan, pappabeundran. Deras hårbotten som inte får klias av allt hårvax, tunna rosa skjortor och doften av tårtglasyr i munnen.
Långa ben, längre än våra tillsammans. Långa JLindeberg-ben och sexflåsiga kritstrecksknän och skräddarsömmen som kittlar Akilleshälen, på väg bort från allt som representerar dig och dina ideal, dina smaker, ditt skvaller. Synd bara att din blues fortfarande är så blå.
Dina enda vänner är sms-ikoner du övergett i Paris, i London och Barcelona och gett dig brända soundtracks i wham-bam-thank-you-very-much-avskedspresent i trapporna till flygbussen.
Du var fly med rinnande Floridautseende och leda ditt matchande, leoparddraperade Siegfried & Roy-bagage med de små hjulen som kärvande och slant i snön.
Du blev visst alldeles nervig av all ”internationell känsla” där, grät och bad om Stesolid eller åtminstone en drink, en kär väns bäddsoffa och 12 timmars sömn efter flygstolsstelheten. Ain’t life a bitch, bitch?
Stackars Askungen. Ser inte männenkillarnapojkarna dina förträffliga kvaliteer och blickenblickenblicken när du frågar om en kväll med Belle & Sebastians Tiger Milk och ”lite surt vin, halvtinade kanelbullar (frostknölen i mitten!) och ditt ovärderliga sällskap” och din elaka lila porslinsdockemun med Blåkullekommentarer, mingelcitat och smulor av champagnekorkar mellan tänderna, Ferrariröda danskinder och ett klatschmärke på ena skinkan.
Och du måste byta stil, byta liv, byta driv! Eller så får du börja dejta tjejer igen. Det vore något för dig; åtminstone vet de var den ska in.
Vi ligger på sängen och övningskysser varandra, bara för att hålla rutinen vid liv en stund, inget mer. Men jag kan inte släppa loss mig hos dig för det står män, killar och pojkar utanför din dörr och kön bara växer och växer och v---
En hand över min mun (”En körare i livslinjen, snälla skorpråttan”), en hand mot fönstret (en gloria av imma på glaset, kallt och fläckigt). Jag ligger still för du ville gosa, sa att det var okej om det var okej för mig och jag sa visst, inga problem. Så länge vi bara gosar är det ingen risk för problem eftersom vi skulle ju träffa andra – – i alla fall säger vi att vi gör det.
Men du. Jag vill inte ligga med dig, jag hoppas att det inte blir så, men vakna med dig vill jag.
Maybe baby. Vi träffar andra, precis som vi sa att vi skulle. Jag menar: lite harmlöst gos på en säng (vi två)… borde det inte bli några problem.
Jag menar, hallå. Kom igen, vi skulle ju träffa andra. Åtminstone säger vi att vi gör det.