du har så många sätt

att tala till mig

att läsa dig får mig

att minnas då jag var

ett barn och satt

i vattenbrynet där

havet har sin början

jag grävde nedåt

i den våta sanden

med mina händer

och tänkte att

varje sandkorn

var en del av ett

budskap skrivet

i punktskrift

jag slöt ögonen

och tog blint in

varje ytstruktur

varje liten del

av det upplösta

urberget och

jag förstod vad

det betydde