Många gånger har jag undrat hur vi klarade oss
För det var ju bara du och jag
Jag var 19 år när du föddes
och du var 7 månader då vi blev ensamma

Jag läste alla böcker om barnskötsel som jag kom över
Jag ville vara duktig, göra rätt
Och jag dammsög lägenheten på 36 kvadrat varje dag,
när du va liten
Jag minns att jag var mån om att du skulle vara ren och hel
oj jag minns hur du va söt i den där blårutiga skjortan,
men annars fick du ofta gå i begagnade kläder

Vi pulsade till dagis genom drivor av snö
för vi klarade minsann oss utan skjuts
Då var du lite på två och jag hade börjat studera på nytt

Vi åt ofta soppa,det var billigt, och bakade vårt eget bröd
Aldrig gick vi hungriga i säng,
även om det nångång rentav gjorde ont
när jag inte kunde köpa glass till dej

Det var inte alltid lätt med barn och studier
och att få allt att fungera, på 1270 mark i studiestöd
ja de där siffrorna kan jag ännu,
aldrig beaktades det att jag hade barn

Då jag hämtade dej från dagis
gjorde vi mat och sen sov jag i soffan en stund medan det kom barnprogram, nästan varje dag
Sen bara var vi
Men vi var tillsammans

Jag vet att jag ibland blev frustrerad på att ensam sköta allt
och ha allt ansvar, kanske jag skrek åt dej ibland,
utan anledning
Det ber jag om förlåt för och jag vet att du förlåter,
för du har alltid haft ett stort hjärta

Men det är inte skriken jag tänker på när jag tänker tillbaka,
utan det är tiden tillsammans,
våra små hemligheter och konstiga ideer,
och det att de var ganska fint då vi satt i det lilla lilla gula köket och rostade bröd och drack te´, bara du o jag

Idag är du 12 år Svante ,snart 13.
Idag finns andra problem och andra glädjeämnen
men du ska veta att   
det ligger ett guldskimmer över våra dagar på tumanhand ,

för evigt


Kram, Mamma