Lockande toner letar sig mellan bröstben och lunga, tömmer pulsen ut i händerna, låter munnen pluta lite och axlarna lösgöra sig, en aning, lätt bara lätt. Då är det enkelt och inget behöver jag begripa och jag ser bara över axeln ett kort ögonlock när jag byter bana, ökar farten och visar min omgivning att jag är på väg.

Skriver några ord för dagen som kommer, byter tankar över en bit mozzarella, letar den inre kompassen. Jag vet vad jag är, jag vet vad jag kan, jag vet vad jag är värd.

Sötnosarna smular middag i sängen och sportsonen letar skor som jag lätt finner under en väska i hallen, tittar på disken och låter den vara, idag. Idag är det min dag. En ny. Frisk vind fångar färgen i mina ögon, de är stål.

Och visst faller jag, men inte idag.