som ett träds ringar i årens gång träder fram när det sågas så träder jag sakta fram i alla mina åldrar, de träder fram och skaver och sjunger och längtar och gråter och fröjdas. så träder jag fram och famnar alla de former som jag levt och välkomnar de otämjda snöleoparder inom mig som visar tänderna när de satts i bur. och så vet jag att jag ännu inte levt alla mina åldrar och kanske har jag de svåraste och rikaste kvar.

[- som blöder det ur munnar och sargade kroppar ligger på ett fält där kriget dragit fram och de soldater som var vinnare har förlorat. och de soldater som förlorade har förlorat]

som ett barns ögon blänker av förväntan när hjärtat sjunger toner av silver och munnen rör sig som guld så blandas jag av sensationer i min kropp när nya tankar föds och löven färgas röda och kan inte fångas i den vind som blåser varmt på sensommarens sista dagar.

och så vet jag att i min ensamhet som människa föds jag på nytt i varje människa jag möter. - Verkligen möter.