Springer du fortare än förr, sjunger du lägre än förut och älskar du stillsammare. Bjuder du till när det bjuds och svänger du åt andra hållet när du dansar, som förr. Väntar du på att vågorna ska skölja över det skrivna i sanden och följer du vindens slag där sjalen dras tätare om, talar du när du möter människor och lyssnar du när du möter människor.

Det går en vän en bit vid min sida, vi talar inte.

Bjuder du upp där det dansas, väger du orden på silvertungan, lägger du tungan mot gommen och räknar till tre när du andas, vänder du bladen när du ligger i parken med din nya bekantskap och läser en rad högt ur en bok, stannar du längs vägen och luktar på en kvist och tänker på stunden du är i just, är du den knäppa, eller är det jag.

Det finns en vän vid min sida, han försöker ta min hand.

Vänder du i trappan med en blomster i din hand, tvekar du där ljungen blommar, lyfter du foten för nästa steg, gungar du om natten för att stilla din oro och trösta din sårade själ, väljer du att lida, och väljer du att kriga. Ger du då tapp där smärtan når sin topp, och stillar sakta ut i höstens färgprakt.

Det sitter en vän vid mitt bord, vi tittar på varandra.

För du glaset till din mun, dricker du det klara vattnet för dig. Lever du. Rasar du. Gör du dina mirakel.