Lilla vidja, du med styrka i din båge

du men lent runt om din själ

hur du blivit så ljuvlig

det min fråga är

så mjuk din blick, så avundsvärt öm

tänk att jag fick låna dig

du är en del av min dröm

jag ska se dig flyga, välvd kring din båge

så glittrande i himlens nyans

du kära du är en av dem som ger

hela min värld mera glans

en gång var du liten bara ett strå

men din själ så besynnerligt vis

små galna upptåg blev större än så

en storm mer än en bris

hösta dig bara en gång per år

under frost är du vitare än vit

och när våren springer en sommar nära

kära då kommer du hit.