Jag ser du tar mig i försvar, du håller din hand runt min midja och säger några tröstande ord. Inte tröst på ett sådant medlidande sätt, tröst ur ett ungt argt bröst, och vi vet att vi båda blivit behandlade.

Nyss skrattade jag så krampen tog min mage i besittning, du skrattade så ditt ansikte vreds, och du där höll din hand för din mun som för att inte brista, och du, du reste dig och satte dig igen, blidkad av min blinkning om att stanna.

Du tar mig i försvar och säger att du vet att jag har rätt, jag vet att jag har rätt, men jag valde att tiga just då. Jag kommer igen, jag kommer alltid igen. Särskilt då jag vet att jag har rätt.

Jag fyller mitt glas med bubblor av smultron och lägger mitt huvud mot en liten kudde jag inte känner som min, jag våndas över natten och vet att jag inte kommer att sova denna natt heller, jag blundar och tänker på dig. Jag håller vad jag lovar, och jag lovar aldrig mer än jag håller. Och jag vet att vi gjorde bra idag, jag vet att jag är den jag kan vara, jag känner mig stark och stolt och det finns tid, jag har tid.

Det sjuder i barken och jag önskar så att det var.