Jag tål allt mindre och blir alltmer,

-

Borde sjunga glada sånger,
här är nybyggaranda
jag lovar
jag tar aldrig slut

Innan allt är för sent,
jag hittar hem
det ska ta oss
min arm är märkt

Cognac  och apelsin,
det lilla livet
innan du går
förstår du att du ska komma tillbaka

Vem ska tala om,
jag håller om din rygg
sätter mig på stolen
väntar att du bjuder

Upp

Det finns en väg,
långt bort högt upp
får andra nu
- allting har en chans

Vi

Mod är i rädsla, jag är modig
aldrig perfekt, alltid sann nu
motstånd och genombrott
var det värt

Ja

Allt det onda var jag aldrig utan,
så fanns det där jag inte visste
utan
i självet ensam kvar

Skulle ta samma steg om igen

[på tågresan mellan söderhamn och stockholm ordnade jag det mesta med samtal, jag vill inte skicka flera mejl och torftiga meddelanden, jag vill möta människor, se dem, le dem, njuta dem, bjuda dem något mer, jag vet nu att det är just det jag gör]

Så fanns där en annan närhet,
fann jag då ett nytt sätt
såg på dig som din kärna
vann den mitt inre

Så som,
jag tål mindre, blir mer.

Jag bjöd mig närmre

Och vet du, jag har att ge
dig