det är ingen slö kniv
som trasar sönder
han skär med

Ömsint men bestämt slipar han sin skalpell
desinficerar i stearinljusets låga
dess rostfria stål

Han vet att det smärtar
att blottlägga parallellt universum
dolt under kroppshinnor av skam
och förväntade förväntningar

Han vet vikten av en stadig blick
och låter sin puls sakta in
innan han öppnar sin mun
och lösgör sin tungas stål:

– "Endast ett är nödvändigt"

Ord som skär genom lager av verklighet