Tar fram en bok jag haft länge som jag läser ur då och då. Jag behöver de orden nu. Påminnas. Redan efter ett par rader så vet jag; jag borde inte lämna mig, jag borde inte såra mig, jag borde älska mig.

Jag blir påflugen och sårande, gör mig till ett offer,

Solen skiner sitt bästa idag och kaffet är hett, bläddrar förstrött i boken igen, jag behövde bara två kapitel så visste jag, tänk att jag dröjt så länge med att ta fram den denna gång. Jag ville kanske inte riktigt. Och så är det i livet, i verkligheten. Drar tröjan över huvudet, håret blir statiskt och ligger sen plattare. Fult, nej inte egentligen. Jag har saker att göra idag.