Det sticker till i näsan, den fräna lukten är oväntat stark, en bekant lukt från förr men ändå ny i sin kraft. Han ryggar tillbaka och undrar om hon ska slå, det är inte det troligaste scenariot, men hans erfarenhet säger honom att man ska backa när man har chansen. Som när han gick en omväg med henne när de unga med kamphundar gick längs gångvägen. Det regnar inte men molnen känns tunga trots att solen lyser med full kraft. Hon kom oanmäld. Som visste han det redan när hon lämnat honom sist de sågs, då han ville bli av med henne hela morgonen där hon dröjde sig. Under lång tid hade han inte kunnat säga nej, han trodde han ville och kunde säga ja till henne. Men han kunde inte. Han hade ett svar på det, men kunde inte förmå sig att berätta det för henne. Hon var så kärleksfull och bekräftande mot honom. Skuld, kanske, saknad av värme om hon försvann, kanske, sex, kanske, någon som lyssnade till hans berättelse, ja.

Dagar går i frihet, det finns luft i hans steg och hon blir alltmer ett minne där värme finns.

*

Det sticker till i näsan, hon drar ett tungt andetag och vet att detta blir det sista. Det finns ingen återvändo. Allt är sagt och gjort och det onda gör mer ont än hon någonsin kunde föreställa sig. Kaffet hon får vet hon inte hur det smakar. Men det är säkert gott, det brukar det vara. Alla frågor är obesvarade. Inget finns som lenar.

Dagar går i saknad, det finns sorg i hennes ögon och han blir alltmer ett minne där värme finns.

**

kanske ligger friheten på andra sidan rädslan