dansar över spår av timjan och salvi och jag dansar nykter. lägger vinet på hyllan och spår i kaffesumpen. om du vill så kokar jag för dig

spår av timjan och salvi lättar mina steg, gör mig nyter, låter vinet spillas i brun jord och vattnet rinna utför strupen, blottar halsen i en hälsning av mjukande av kropp av tanke av handling av känsla och har jag då innefattat. allt ligger som en slöja utanför allt det där som en smekning av. det som inte låter sig skrivas,

som jag sen sakta börjar ta för i rus av lust och lägger liv i händer som håller och stannar i dag, den som inte längre blir till natt och aldrig lägger sin gråa silkesvante över den vuxna kvinnans former och det mjuka lena mjälla. och ödmjukar,

[där lägret stannat för natten, Rosa lägger sig tätt intill Django, det är ett försök till förlåtelse utan ord. orden är för länge sedan utnötta. Django ligger helt stilla och stum]

som dansar sår av timjan och salvi och jag dansar nykter