Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text direkt ur märkligheten..


ibland tänker jag mig som ett regn

 

Gonggongen slår i öronen som ligger mot den hårda plastmattan, eller är det gummi. Hon vet inte vilket, inte heller förstod hon att nedräkningen var hennes, hon hade inte ställt sig i ringen förut med en som spelat spelet många gånger. Som visste hur man fick någon på fall. Hon var en rookie. Hennes handskar var röda och lånade och lite slitna, men de var vackert patinerade om man nu kunde säga så om annat än smycken, det visste hon inte heller. När man tänker efter så är det mycket hon inte vet. Men hon vet när kroppen vill ge sig med liv och lust och när sinnet stimuleras av en annan röst och när värmen från en annan hand sprider sig genom handskar in i hennes hand. Den sorts samhörighet. Den vet hon. För vad det är värt. Och sorgen, den vet hon allt om.

Tatueringen på armen blöder och den ska påminna henne alltid om det hon borde vetat från början. Efter en tid i ensamhet och begravd i arbete som flykt ska hon sluta leta lyckliga slut, våga starta saker och låta tystnaden ligga där bredvid henne i de dagar som hon behöver.

*

Tack för den smärta och tack för den oro och tack för den milda tonen som ibland möter. Det fanns en tid då jag inte trodde att jag skulle välkomna det onda. Men jag kan vara, jag lever och jag älskar. Mitt val har varit.

 

[jag sväljer inte. - det luktar sött och egentligen ska man känna äckel, men det är mitt äckel och det luktar sött, blod ur kropp i ett hus och det är min kvinnlighet som rinner mellan. och det som stundom luktar sött i duschen är också mitt äckel, jag vet att det inte är politiskt korrekt att känna den lukten så när vattnet samtidigt rinner över huden men jag gör det ibland och det får du tåla. att jag sen rynkar på näsan när säden når min mun är som det är, den har jag aldrig kunnat smaka som livets salt. inte ens din]

*

 

Sen tror du att du kan se hur långt som helst, och det är bara en jamning bort där stora katter är tysta som natten. Jag böjer mig i brutenhet och aldrig visste jag mer än detta.

 




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 1439 gånger och applåderad av 76 personer
Publicerad 2013-10-05 18:42



Bookmark and Share


    hver
Ég erein stjarna
ein og hrapar við eyra mitt
regnið fellur hreynt þarna
en verður óhreint á grjótið - þitt
2022-04-25

  Baystream
Riktigt jäkla bra. Allt jag har att säga. Snyggt!
2018-09-13

  ~Leonardo~
Skön prosa. Jag kan känna en slags gemenskap där man sveps med bland dina rader.
2016-11-05

  mike irow
BOKMÄRKE!!!!!
2016-03-22

    Jonahs
Snyggt verk,rubriken gillas förstås:)
2016-03-05

  Trädskugga
Perfekt taktilt
intuitiv linje i språkföringen,
ger en både naken och ärlig
lässtund.



2015-06-19

    ryttarinnan
fint skrivet.. jag kände igen mig i texten
2014-05-24

  Ingrid Trolle
Den råa verkligheten
beskriven på ett
rakt och samtidigt
rätta och modiga
ordalag
2014-05-19

    Jag är fan större än Sartre
Jag gillar din utveckling. Fan, ditt skrivande är på väg mot någonting riktigt bra!
2014-04-14

  Notarius publicus:Sten Wiking VIP
En åkta prosapoet här,naken,sann och obekymrad av kritik i sitt självsäkra idiom.
***
2014-03-18

  Hans Christian
För sjuk för att orka skriva något konstruktivt...så det blir ett bokmärke så länge. Återkommer.
2014-03-15

    ej medlem längre
Du skriver som hämtat ur verkligheten. det jag Möjligen saknar är Mer av Det...Det du känner....Riktigt vacker text.


Och slutet är...grymt vackert... J

ag böjer mig i brutenhet och aldrig visste jag mer än detta.


Verkligt....anldöst snyggt :))
2013-12-31

  Armo
Du skrev det i ingressen.. en text direkt ur märkligheten.. med fascinerande scener, en intrikat och spännande monolog och ett budskap som är där närvarande i märkligheten.. sååå vackert!!!!
2013-10-12

    ej medlem längre
Fin text
2013-10-10

    Erika H
Oj. Detta är så vackert smärtsamt och livfullt samtidigt som det känns som det äldsta gamla och inte visste jag mer. Vem kan begäras att veta om alla om och hur och vem ska bestämma vad som ska vara rätt och mer än nödvändigt?
Så jäkla vackert att jag blir tyst. River inuti och det, kära poetissa, är en konst att skapa. Du skapar mer än tillräckligt. Du skapar fantastiskt.
2013-10-10

  Lars Hedlin
Rak stark och mycket bra!
2013-10-06

  Yrre VIP
Brutal nakenhet, så bra!
2013-10-05
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP