jag trodde länge att din axel var en hållplats
med extraordinära vaddar, precis som en hockeyspelare
bred, trygg och beständig på kalla ytor.

jag trodde också länge att du var en djupgående lodrät kyss att möta
i mellanpartierna, långt nere i diafragmans värld.

tänk jag trodde att du kunde lära mig att andas
på ett smärtfritt och energisnålt sätt.

men allt visade sig vara en illusion
ur min gamla trollerilåda jag fick av mamma
när jag var fem.