en bit av en själ sitter nedrunnen i fåtöljen och jag bara ser i ögonvrån hur sucken följer tygets konturer i samma sekund som jag hör den.

sucka du, varsamt vänder natt till dag och fläker ut sig. 

små sekundrar hytt som bytt och håret i din knut lyser varsamt grått.

då min tid är intet vill jag knyta det, just så.