Redan medlem?
Logga in
ändå aldrig
det är fint, sött och välbroderat. jag är inte där, jag var aldrig där, jag kommer aldrig att vara där. har inte ens orden för sorgen längre, har inte förmågan till läkning, har inte förmågan till själsanering. trampar i dy, hoppas att kriget är över, sätter plåster på bombade broar. till vilken nytta, för vems läkning, under omständigheter jag aldrig kunde ana. aldrig visste jag utgången, och när vet man det. egentligen. solen sken genom mina dammiga persienner, det blir ränder på motsatt vägg. de ränderna är dina, de går aldrig ur. ränderna som rinner längs mitt ansikte. jag är där, jag var alltid där, jag kommer alltid att vara där.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 276 gånger och applåderad av 19 personer Publicerad 2013-12-14 22:19
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |