i min genans höll jag ihop, jag höll ihop inför dig, och föll isär. kanske hade jag en målad ögonfrans, en du inte såg, jag såg ditt vågiga hår och kände din hand lätt runt min arm just när du skulle gå. du tror att jag ger dig då det är du som ger mig. vi tummar runt lite och glider isär och kommer ihop och tankarna vandrar där hos dig som hos mig. stannar vi i stammar av ålder av rätt – och fel. och du bjuder mig vatten på min stig och jag bjuder dig – liv. ett skratt så nära, så sant, rätt och när du går vill jag hålla dig kvar. som liljor målade vita på en vägg eller liggande på en kista av furu. jag höll verkligen av dig. sa att jag dansade snödans, men det var ljug, jag nickade och höll med i det dova ljuset, du var så vacker så jag kunde inte annat. jag kunde ha gått. som du. men jag hittar inte en bättre hand. - gör du