Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En medmänniska

Lika enkelt
som andra tar på sig ytterjackan
tog han på sig känslan
som en klädnad

Medveten om att hans stillsamt intensiva lyssnande
både var provocerande
och befriande
frågade han om lov
innan han grävde djupare

Det var kanske inte alltid
han träffade helt rätt
men tillräckligt ofta

Tillräckligt ofta
för att ställa saker på sin spets

Tillräckligt ofta
för att jag skulle känna

nu eller aldrig

Denna person måste jag dela mitt starkaste,
mitt finaste minne med
För att se vad han ser

och inte heller denna gång lyckades jag
men tålmodigt såg han genom mina tårar,
lyssnade han genom min brustna stämma
utan att rygga tillbaka

och med några få ord
bekräftade han min drivkraft

och jag gick därifrån
säkrare på vem jag är
och vad jag vill bli




Fri vers (Fri form) av Mattias Alveteg (Lavtege)
Läst 1313 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-12-28 08:25



Bookmark and Share


  Tino
Du lämnar mig mållös! Texten går inte att förbättra, du lämnar avtryck och jag läser en gång till. Vet inte hur du bär dig åt men ditt sätt att skriva passar mig så bra i smaken. Du lyckas förmedla det mänskliga, "tvivlet" här är igenkännande, känslan att bli påfylld och upprustad, - underbar!
2013-12-29

  Drömfångare
Han låter som en underbar människa. Och du beskriver honom så bra!

Personer som han finns det få av (eller så har jag inte träffat så många av dem), du hade tur som fick träffa honom.

Tänk om han kunde få läsa din dikt. Han skulle med största säkerhet bli mycket glad :)
2013-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Alveteg (Lavtege)
Mattias Alveteg (Lavtege)