Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att lova

 

Kan man så lovar jag nu mig själv trohet, i alla dagar intill dess döden skiljer mig, från livet. I ett mellanrum utan förståelse, utan tillit, utan kraft. Där drogs jag mot snaran eller tabletterna. Jag lovade dyrt och heligt den enda syster jag har att aldrig. Jag har aldrig.

Kan man så lovar jag mig själv heder, i nästa del av dagar intill dess livet skiljer mig, från döden. I ett mellanrum av självförakt, klander, värdelöshet. Där drogs jag mot snaran eller tabletterna.

Kan man så lovar jag.

jag lovar




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 276 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2013-12-30 18:04



Bookmark and Share


  Nina Ahlzén
Kan man så kan man lova. Ah, dessa mellanrum, så välbehövliga. Gillar hur du liksom tänker högt (som det känns...)
2014-01-01

  Lars Hedlin
Bra att se det just så....För man ska inte Lova något man inte kan..kram
2014-01-01

    ej medlem längre
Det är sån otrolig kontrast i varandet för de som spelar fritt, och människor som vi är att erkänna.. Problemet är! – De så kallade vanliga ser det som status att alltid kunna klara sig fast att de inte gör det: de skyller på ryggen..


Det är mest bekvämnt så..


2014-01-01

  Ulf D VIP
Det är här " I ett mellanrum utan förståelse, utan tillit, utan kraft." tvivlen växer men utan dessa ingen vägledning eller beslut. Hur detta mellanrum är beskaffat och hur vi väljer är intressant vägen till besluten, en berättelse, en saga som vi får små glimtar av här.
2013-12-30
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP