De avkrängda:

Kläderna
Klockan
Plånboken

Jag vet
ni täcker mig snart igen!



Ända fram till den kväll som mäter stranden
där en annan rytm och utsträckning
ska finna mig värdig att stanna
och invänta den dyning
som spänner sin sista kanvas
för tröstens förord att tecknas


Ett omgivande med rätta proportioner
bär redan på konturen av den våg -

den som bärs av en slöja som helar
och låter det som helats äntligen se;