varje morgon
när jag vaknat
vek du hundöron på mina fotspår
för att finna vingpennornas genväg
mellan min tumme och ditt pekfinger

varje kväll
när du somnat
fäste jag tvättlinor mellan två lok
och hängde upp alla de små sotflaken
som blev överfyllda ark när huset tystnat

vår dagliga rutin
var dagens mitt
i väntan på en frosthöljd minut
som äntligen gjorde oss blinda igen