det fanns en punkt
– även om den nu är svår att minnas
där även jag lämnade en svärta bakom mig

Jag menar inte att jag förstår
att jag förstår hur du känner
Jag vill inte mäta mitt mörker mot ditt
vill inte jämföra det som inte kan jämföras

Min svärtas signum var

den heta stearinen i min handflata

den svarta tystnaden

förvissningen om utanförskapet

Din svärtas signum får du själv beskriva

Men om jag kunde förklara
den ologiska lätthet
med vilken jag till slut tog ett steg
i den riktning som tidigare aldrig funnits

Om jag kunde förstå
hur man kan lämna
en del av sig själv bakom sig
som om det varit ett utslitet klädesplagg

Om jag kunde visa dig
din väg ut

så skulle jag envist berätta det
om och om igen
inte bara för dig
utan för en hel värld

Men nu står jag här
i slutet av strofen
kämpandes med det budskap
du inte kan ta emot:

Du är värdefull
Världen behöver
att du inser det

och hoppas att någon,
och hoppas att något
till slut ska öppna dina ögon