Mellan sten och ett hårt ställe, och där sötan finns, en blandning av surt. I dagar av leenden och högfemmande, fan vi är stolta. Har anledning.

Och samtidigt en förväntan, denna dagen är pur glädje.

Hon sa att jag är rätt i min väg, hon vill inte att jag kommer tillbaka, ja såklart om jag måste, men den strålande värmen och genuina glädjen hennes ansikte visar mig är mitt kvitto. Vi hann också dela sorgen över Europas val. Kanske är det de stumma, de talrika, de repetitiva, de som inte tänker av egen kraft. Men sorg. Oavsett.

Jag väljer, sväljer inte.

Riset binder jag för piassavan och inte för rygg. Eldarna brinner brandgula vid strandkanten ur oljefaten och kvällarna är ljumma. Det ligger en eka och väntar. Jag säger dig; kom.