Melodi: "Karl Nilsson" (P. Ramel)

Mitt namn är Damilla
jag föddes i villa
där kunde jag spilla
och rasa som jag vill
Men sen fick jag flytta
mitt bo under bytta
till knappt någon nytta
för bakterier och ’cill

Min matte är lat
för mig helt adekvat
hon gillar inte hålla rent -
det gör mitt liv serent
Nån gång då och då
står sugarn ändå på
då ilar jag inunder stol
och drömmer om ifjol…


Då fick jag ju yra
omkring skönt och styra
jag gjorde en lyra
och spelte gott på den
Balkongen var kuddskön
av filtstoff så luddgrön
och tidningauddön
mig gladde som en vän

Där trivdes jag gott
det var min enkla lott
men plötsligt blev det bara skit
för matte fick ett slit
Hon hosta’ och svor
och sa’ nåt mer, jag tror
Jag flydde till en bättre vrå
i skräck och fasa då


Nu skulle här kastas
och vrångas och hastas
(den där var visst Astas…)
min matte hade fnatt
Hon drog och hon streta'
fick verkligt arbeta
och knoga och gneta
tills dagen blivit natt

Och fast jag var rädd
så var jag dock beredd
att kämpa för min existens
som varit utan gräns
Jag haka’ mig fast
i mattes stora kvast
ej släppte jag mitt tag ett dugg
men smila' under lugg…


”Jaha, du” jag tänkte
i solen som blänkte
och månljus som stänkte
en strimma ner på oss
”Om flytta du ämnar
så tro ej jag lämnar
ditt hägn fast det rämnar -
med dig jag kastar loss

Jag gillar ju dej
du är en reko tjej
som inte drivs av städmani
men mera av espri”
I kontemplation
man finner bättre ton
Och mister hon ej allt sitt vett
så kan vi leva fett!